Om att måsta välja

Ni vet den där "leken" man leker i lågstadiet? Den där när man måste välja. Där någon kommer fram till en och frågar om du fick bara äta en frukt i ditt liv, o du skulle måsta välja mellan äpple o banan vilket skulle du då välja? Och man funderar en stund, egentligen tycker man inte om någon av frukterna o säger de o får som svar men du måste välja. Slutligen säger man banan bara för att säga något. Samtidigt som man sagt det börjar de andra skratta. "Haha, då får du inte leka med oss, för vi tycker bara om äpplen." Och så pågår det rast efter rast och man försöker varje gång säga det andra bara för att få vara med och leka.

Det märkliga är att denna "lek" tycks följa en hela livet. Det är alltid någon som nu och då som ställer frågan. Skillnaden skall vara att "leken" idag behandlar vuxna och välgenomtänkta saker. som o du måste välja mellan att fortsätta vara studerande hela resten av livet eller att jobba i citymarkets kassa vad skulle du välja?Fortfarande svara man fel varje gång man svara för det andra alternativet är alltid bättre. Skillnaden är att man fortfarande får vara med fast man svart "fel" idag oftast. Man suckar åt människan som kom på denna extremt genomtänkta grej och tänker för oss själva, ja ja alla har vi ju inte alltid våra ljusa stunder.

Jag har hela livet svarat fel i dessa lekar! Det sämre alternativet. Detta gör att jag idag så fort jag får frågan börjar analysera och fundera vad över vad jag skall svara. Vilket svar vill han/hon höra vad är det rätta svaret? Jag försöker anpassa mig. Otroligt löjligt egentligen för sannolikheten för att det skulle uppstå en situation i värden där man var tvungen att välja mellan äpple eller banan är extremt liten. Därför har jag börjat svara det första som dyker upp i mitt huvud för det har absolut ingen betydelse egentligen.

Den senaste tiden har "leken" även börjat innehålla ett senario som " Din mamma och pappa sitter över ett bräde över en vulkan och du kan bara rädda den ena den andra kommer att dö vilken väljer du? Och du måste välja det är viktigt. "Hur stor är chansen lixom att de uppstår en sådan situation? Varför skulle de sitta på ett bräde över en vulkan helt sjukt lixom. Det som stör mig mest i dessa "påståenden" är att jag inte kan välja mellan de personer jag älskar mest och bryr mig mest om. När man sedan förklarar detta får man svaret nej men vet du innerst inne tycker du nog lite mera om den ena. Känn efter och räkna poäng.Det får mig arr vända exakt alla tagar utåt. Man kan inte göra så! Det var lixom okej i lågstadiet men borde vi lixom inte ha kommit förbi den nivån nu? Jag bara frågar mig.