Kalenderberoende.

Jag är rätt spontan till naturen och tar lite dagen som den kommer. Men di saker man måste komma ihåg, sådana saker har alla livet är trots allt fyllt med en del måsten. Måst jag skriva upp då kommer jag ihåg dem. Detta gör mig även till en kalender människa.

För det finns inget smidigare än att ha den liggande i handväskan, nyrpa upp den och skriva in de viktiga. Därför sir min kalender oftast ut som en enda rådda för andra människor men jag begriper mig perfekt på den. Det ända kravet som finns är att varje dag måste ha tidsschema.

Nu är min kalender slut. Dilemmat ligger i ifall jag skall överleva en vecka utan kalender eller om jag borde rusa in och köpa första bästa? För hösten känns oroväckande rändom utan några måsten inskrivna.