Jag glömde ja lovade ju berätta om boken jag läste ur här om dagen.
Ett enda steg heter den o är skriven av Heather Mills McCartney. Den faller väl egentligen under kategorin biografier eller något. Handlar om en stark kvinna. En kvinna som trots sin svåra barndom kommer långt här i livet. För att hon tror på sig själv! Men oxå för att hon har fantastiska vänner som hjälper henne på vägen.
Början av boken är bäst. Man får en känsla av att man verkligen följer med kvinnan i hennes liv o man ser bilderna framför sig. Trots det tror jag att man aldrig kan förstå hennes situation fullt ut fören man själv upplevt det. Hoppas innerlige att jag inte behöver ta del av de erfarenheterna. Kanske jag kan bli en bra människa trots det.
I slutet av boken händer någonting. Det är lite som om krafterna tar slut för plötsligt känns boken mer som en marknadsföring för hennes välgörenhetsorganisation än verklighet. Vilket är en enorm besvikelse! Samtidigt måste man fortsätta läsa för man vet ju aldrig det kan bli bättre. Under kan ske. Men sidorna fortsätter kännas som marknadsföring, vissa stycken ger en en inblick hur det var tidigare och man saknar det. Skulle man ha orkat hela vägen skulle detta ha varit en fantastisk bok.
Trots detta kan jag inte låta bli att rekommendera boken. För man inspireras och fascineras.