Å andra sidan

Folk har sagt till mig att då du en gång börjar läsa Marian Keyes böcker kan du inte sluta före den är slut. Men jag upplevde int den känslan. ( kanske jag valde fel bok?) Visst skrattade jag och smålog för mig själv stundvis, men den känna aldrig så där direkt överraskade. Du vet hur boken slutar då du börjar läsa. ( i teorin) 

Den är bildligt skriven och lämnar inte mycket åt fantasin. Känns lite instängt och tråkigt. Språket är lätt och mest av allt kan man väl lägga den i kategorin hängmattslitteratur. Den kräver ingen tankeverksamhet. 

Sorgligt nog kommer denna bok att bli en av de där pocketana som står i hyllan men som man aldrig har någon plan på att läsa på nytt. 

bild härifrån