Världens ende

Dagens stora tur stod världens ende för. Platsen där bilvägen slutar och Skagerrak tar vid. Maffigt ställe och oerhört fint. Är nog lite småkär.

Ett svanpar simmade lugnt i en av vikarna.

Man hade byggt broar mellan holmarna så man kom rätt långt ut. Känslan då det enda man ser är måsar, skär och hav, det enda man hör är vågorna som slår mot klipporna och måsarnas skrik är rätt härligt.

Solen var strålande varm, nästan så man bara kunde sitta i t-skjorta bara man hittade de där platserna där det var lä. 

Vi tog tillfället i akt och grillade lite korv (pölse) då vi ändå var på tur för att få riktig stämning.  Hade köt engångsgrillar.

I Norge spisar man korv inlindat i en tortillaliknande sak, i det hela skall man helst rulla in lite potatissallad, senap, ketchup och rostad lök. Förvånansvärt gott!

Ifall världens ände verkligen ser ut så här så tror jag att ja kan leva med det. 

Bonusinfo: 

Då vi tog bussen därifrån åkte vi med en väldigt lustig chaufför. Han hälsade glatt på de flesta bilar han möte. Pratade med alla som klev på och mitt i allt svängde han bara in på Statoil för att fylla på sin kaffemugg, sa att han är tillbaka om två minuter och sedan stod han där utanför och drack sitt kaffe samtidigt som han pratade men något som såg ut att vara en gamla bekant. Han stannade inte vid busstoppen då någon tryckte att den ville kliva av utan framför huset dens eller vid vägskälet. Han spred verkligen glädje omkring oss och då vi klev av berättade han exakt hur många minuter vi skulle bli tvungna att vänta. Sådana människor finns det inte hemma. Eller så ha jag bara inte möt dem speciellt ofta.