Helgen

Helgen började med självständighetsfirande. Började med att besöka Pedersöres gravgård och letade reda på stenen för anhöriga begravda på annan ort. Tände lite ljus och så. Björn var även övertygad om att vi skulle tända ljus i fönstret. Två stycken ett för fosterlandet och ett så att alla jägare visste att de kunde söka skydd för natten här. Är tydligen tradition. 

Därefter följde middag,vi slog på stort, gjorde biff och klyftpotatisar och njöt av det faktumet att vi hade flera dagar ledigt framför oss. 

Lördagen spenderades i studiernas tecken, tent nästa vecka som man måste klara för att få gå ut på den långa praktiken i vår. Frustrerande. Björn hade hittat några nya yoghurt sist vi var i prisma som han insisterade på att vi skulle ha då de för en gångs skull var mjölkfria. Låt oss säga så här e de exakt lika goda som de ser ut....

 Därtill har jag ägnat timmar utomhus tillsammans med yrbollen. Gått i skogen, jagat snöbollar och grävt. 

 Grannen kom för övrigt förbi i lördags och frågade ifall Fred ville komma med ut och springa med deras hund det skulle vara ypperligt tillfälle för de båda att få motion och leksamtidigt. Jag tackade dock nej, det finns ingen som helst möjlighet att min yrboll skulle hållas lös på gården och springa. 

En dag på stan

En solig men blåsig dag tog vi kanalbåten ut till tre kronor, en fästning belägen strax ytter om Köpenhamn, byggd för att skydda den kungliga huvudstaden vid krigstider. Lite likt Sveaborg, fast mycket mindre

Jag kickade över till Sverige och kollade in Öresundsbron.

Vandrade omkring i gångarna, hitta mörka hållor, skrämmande bilder och saltsten i massor. Man hade gjort en guidning genom gångarna genom att man med ficklampa skulle lysa runt och då ljuset träffade vissa bestämda platser dök det upp en story med mängder av ljud från tomma intet. Lär ska vara väldigt populärt bland barnen. Själv var jag livrädd.

 Vid ett tillfälle funderade jag dock om det är riktigt tryggt att faktiskt vandra på här då man nu som då stötte på en skyllt av en dödsskalle. 

Efter ett tag tog vi kanalbåten vidare, plockade upp norrmännen på vägen och tog oss en titt på den lilla sjöjungfrun. De e ju så där man har ju lixom inte varit i Köpenhamn ifall man inte sett den. (Tror för övrigt att jag börjar ha alla "måste-se" saker avprickade nu,känns ju lagom skönt)

Efter det vandrade vi vidare tillsammans med vår Guide, Anne (en av nordplusarna). Hon vet ofantligt mycket om Köpenhamn. Vi tog oss en närmare titt på den anglosaxiska kyrkan

Gick in på ett militärområdet, som i sig själv är helt självförsörjande. Skulle fungera som den andra utposten ifall tre kronor skulle bli besegrad.Ungefär i det här skedet skuffade någon ner mig för branten vilket resulterade i ett par mindre rena byxor...

Kollade in lite soldatbostäder. Konstaterade att jag inte skulle ha någonting emot att bo i en av dem 

Och så kollade vi in var kungafamiljen bor,Amalienborg. Drottningen och prinsen var borta men kronprinsparet var hemma. Inte så tokigt hem det heller. Finns fyra likadana hus (eller det var tanken, på riktigt är det inte så) där olika medlemmar av den danska kungafamiljen bor. 

Dagen avslutades med lite mera kanalbåt och kanalhäng i Christianshavn. Inte illa för en helt vanlig torsdag (23.5)

Valdres dag två

På lördagen (20.4) var tanken att vi skulle åka upp till en av fjällstopparna för att spana in utsikten. Riktigt så blev det dock inte för snön hade rasat längs vägen så vi skulle först ha sluppit upp efter fyra fem timmar och så länge hade vi inte möjlighet att vänta. Det var rätt kul att se också för på en halvtimmes körning gick vi från fullt vårväder till full vinter, efterhand som vi kom längre upp i fjällen. 

Så vi stannade till vid skidcentret istället. Köpte en bit kaka och beundrade utsikten. De norska fjällen e nog int så tokiga de inte. 

Istället styrde vi kosan mot Hegge stavkyrka. En av de äldsta bevarade träkyrkorna i Norge härstammar från  1100-talet. Lite spännande är det också att kyrkklockan enligt sägnen är sprucken.  De sägs nämligen att en fru gick på fjället tillsammans med sin odöpta son, Hulda fick syn på pojken tog den och gick in i fjället med honom. Ringer man då i kyrkklockorna inom en viss tid efter att barnet försvunnit kan man rädda barnet. Detta försökte man med. Pojken kom ut på axeln till Hulda men just som hon skulle lägga ner honom sprack kyrkklockan och Hulda försvann in i berget tillsammans med pojken. Sedan dess har ingen sett pojken. (i korthet) 

Efter det återvänder vi till NP:sarens hem. Åt upp det sitta av römmegröten och packade i bilen för att köra hem tillbaka mot Horten. Vi stannade dock på vägen ett par varv. Fylla på med dricka, spana efter Utöja och se på getter. Killingarna var så sjukt söta. Undrar om man skulle kunna ha en sådan som husdjur. Bara en killing, ingen fullvuxen get. 

Vägarna i Norge är någonting helt annat än de i Finland. De slingar sig likt ormar upp längs bergen. Det ända man ser är stup, bäckar som rinner ner längs bergen och bakändan av bilen då man svänger, känns det som. Är det inte det kör man länge uppåt och uppåt. Känner hur öronen låser sig och sedan vips far man neråt igen. Däremellan kör man genom en och annan tunnel. Men naturen är fantastisk!

25 km, tre medeltida kyrkor och en uppskårad armbåge

Spontanhyrde cyklar igår då vi kom från praktiken. 100kr för två i en veckan kändes som ett rätt bra erbjudande tyckte vi.

Resultatet av det blev att vi i morse började planera ut vilka rutter vi skulle cykla för att få se mesta möjliga av Horten och Norge när vi nu en gång är här.Resultatet blev en historisk rutt med tre medeltida kyrkor i tre olika byar.

Den första stoppet var Borre kyrka. Här passade vi även på att träffa lite andra nordplusare och se hur de bor.

Efter det tog vi riktning mot Nykrike. Gick väl helt bra om man bortser från att vi tappade bort oss frågade vägen av en kassatant och tappade bort oss ännu mer. (Jag om någon borde veta att man aldrig kan lita på det som sägs i kassan, men tydligen måste man lära sig allt den hårda vägen). Jag föll omkull och ser nuförtiden väldigt söt ut på benen. Men i övrigt gick de bra. Jag har nog aldrig blivit så glad i hela mitt liv över att se en kyrka som då jag fick syn på Nykirke. Men sedan hade vi ju o cykla nästan tre km i enbart uppför.Luktade allmänt bondgård här.

Efter det sökte vi oss mot skogsmarker. Hittade Skåne. 

Och så hittade jag en ny vän.Den ville inte alls lämna mig. 

I det här skedet funderade vi över ifall det verkligen var den bästa iden att ta skogsstigarna istället för gatorna . Snö och sten underlättar inte cyklande speciellt inte då man har en cykel gjord för stan.

Börjar även förstå den där iden med hjälm. Det är nog inte en så dum uppfinning trots allt.

Vår sista punkt på resan var Lövö kapell. Kände skönt att vi lämnat denna till sist, kändes verkligen som sommaren var nära!

Så tvättade hälften av oss bort sin vinterpäls. Själv konstaterade jag att det nog skall bli lite varmare innan jag kommer mig i.