Dagens kompis

Det flyttade in en hund för en timme hos oss idag. Några av NP hittade honom löst vilt springande omkring på gatan ovanför oss. (Vägen leder slutligen ut till motorvägen så den e rätt väl trafikerad) Som de godhjärtade människor vi är tog vi om hand honom, gav honom vatten och ringde polisen. Slutligen kom det en man från djurföreningen och sökte honom. Men vi hade en bra tid tillsammans och vi var nog alla lite småledsna över det faktum att han inte kunde följa med oss till Danmark. Hoppas bara att han kommer hem snabbt igen och till en ägare som verkligen saknar honom.

Tack!

Är oerhört glad över att damen i Brilleland här i Horten lyckades fixa mina glasögon efter helgens olycka. Besparade mig många hundralappar!

Valdres dag två

På lördagen (20.4) var tanken att vi skulle åka upp till en av fjällstopparna för att spana in utsikten. Riktigt så blev det dock inte för snön hade rasat längs vägen så vi skulle först ha sluppit upp efter fyra fem timmar och så länge hade vi inte möjlighet att vänta. Det var rätt kul att se också för på en halvtimmes körning gick vi från fullt vårväder till full vinter, efterhand som vi kom längre upp i fjällen. 

Så vi stannade till vid skidcentret istället. Köpte en bit kaka och beundrade utsikten. De norska fjällen e nog int så tokiga de inte. 

Istället styrde vi kosan mot Hegge stavkyrka. En av de äldsta bevarade träkyrkorna i Norge härstammar från  1100-talet. Lite spännande är det också att kyrkklockan enligt sägnen är sprucken.  De sägs nämligen att en fru gick på fjället tillsammans med sin odöpta son, Hulda fick syn på pojken tog den och gick in i fjället med honom. Ringer man då i kyrkklockorna inom en viss tid efter att barnet försvunnit kan man rädda barnet. Detta försökte man med. Pojken kom ut på axeln till Hulda men just som hon skulle lägga ner honom sprack kyrkklockan och Hulda försvann in i berget tillsammans med pojken. Sedan dess har ingen sett pojken. (i korthet) 

Efter det återvänder vi till NP:sarens hem. Åt upp det sitta av römmegröten och packade i bilen för att köra hem tillbaka mot Horten. Vi stannade dock på vägen ett par varv. Fylla på med dricka, spana efter Utöja och se på getter. Killingarna var så sjukt söta. Undrar om man skulle kunna ha en sådan som husdjur. Bara en killing, ingen fullvuxen get. 

Vägarna i Norge är någonting helt annat än de i Finland. De slingar sig likt ormar upp längs bergen. Det ända man ser är stup, bäckar som rinner ner längs bergen och bakändan av bilen då man svänger, känns det som. Är det inte det kör man länge uppåt och uppåt. Känner hur öronen låser sig och sedan vips far man neråt igen. Däremellan kör man genom en och annan tunnel. Men naturen är fantastisk!

Tänk om vi bara skulle lyssna lite mera på muminmamman

25 km, tre medeltida kyrkor och en uppskårad armbåge

Spontanhyrde cyklar igår då vi kom från praktiken. 100kr för två i en veckan kändes som ett rätt bra erbjudande tyckte vi.

Resultatet av det blev att vi i morse började planera ut vilka rutter vi skulle cykla för att få se mesta möjliga av Horten och Norge när vi nu en gång är här.Resultatet blev en historisk rutt med tre medeltida kyrkor i tre olika byar.

Den första stoppet var Borre kyrka. Här passade vi även på att träffa lite andra nordplusare och se hur de bor.

Efter det tog vi riktning mot Nykrike. Gick väl helt bra om man bortser från att vi tappade bort oss frågade vägen av en kassatant och tappade bort oss ännu mer. (Jag om någon borde veta att man aldrig kan lita på det som sägs i kassan, men tydligen måste man lära sig allt den hårda vägen). Jag föll omkull och ser nuförtiden väldigt söt ut på benen. Men i övrigt gick de bra. Jag har nog aldrig blivit så glad i hela mitt liv över att se en kyrka som då jag fick syn på Nykirke. Men sedan hade vi ju o cykla nästan tre km i enbart uppför.Luktade allmänt bondgård här.

Efter det sökte vi oss mot skogsmarker. Hittade Skåne. 

Och så hittade jag en ny vän.Den ville inte alls lämna mig. 

I det här skedet funderade vi över ifall det verkligen var den bästa iden att ta skogsstigarna istället för gatorna . Snö och sten underlättar inte cyklande speciellt inte då man har en cykel gjord för stan.

Börjar även förstå den där iden med hjälm. Det är nog inte en så dum uppfinning trots allt.

Vår sista punkt på resan var Lövö kapell. Kände skönt att vi lämnat denna till sist, kändes verkligen som sommaren var nära!

Så tvättade hälften av oss bort sin vinterpäls. Själv konstaterade jag att det nog skall bli lite varmare innan jag kommer mig i. 

Scones och Cookies

Det finns ett litet problem med att bo i ett smörgås älskande land som Norge. De äter smörgås hela tiden till frukost, lunch och mellanmål (middagen är oftast varm). Detta blir ett lite problem ifall man inte tål jäst. För säg så här de flesta bröd innehåller denna magiska grej. Det finns typ ett knäckebröd och ett mjuk rågbröd. Och där slutar de jästfria urvalet. Därför har vi här på Ollebacken utvecklat en sällsynt förmåga att baka scones morgon, middag och kväll, mest kväll.( Allt för lat för att stiga upp tidigt för att baka blir gröt istället). Det värsta är att vi tom håller på att bli rätt bra på det!(Jag söker recept, mäter upp och rör samman, kämpisen knådar ihop degen.) Som här om dagen då vi gjorde en omgång med rågmjöl och en med havreflingor och vetemjöl.

Ikväll överlämnade jag dock bakandet av scones nästan och satsade på cookies i still med dem man får på subway. De blev väl inte direkt lika goda men jag har en känsla av att de nog inte kommer att finnas kvar speciellt länge trots det. 

Den här vårtröttheten, jag hade helt glömt bort den. Har haft så fullt upp tidigare att ja bara glömt att jag varit trött men nu, nu slår den till med alls sin kraft. Lägger mig i sängen och jag somnar. Direkt, omedelbart utan minsta problem. Sedan sover man ett par timmar konstaterar att klockan är för mycket för att företa sig någonting mera så man kokar en tallrik nudlar och lägger sig tillbaka i sängen. Alternativt är man riktigt kreativ och flyttar sig till fåtöljen istället , hänger på datan en stund och konstaterar att det nog inte hänt mycket på FB de senaste timmarna heller.
Just den utmattning hade jag gömt bort att kom med våren.
Köpte lite vitaminer idag så hoppas nu det skulle pigga upp mig lite i alla fall.

Traditionell norsk mat

Det bjöds på traditionell norsk mat hemma hos vår NPsare.  Tunnbröd där man rullar in römme (typ som smetana), rakfisk (fisk som legat ett år i saltvatten sedan den fångats, resultatet blir förvånansvärt gott) och sedan lägger antingen rödlök eller purjolök till. Riktigt gott. Till det fick vi honungsmelon inlindad i skinka.  

Till huvudrätt fick vi römmegröt. Gröt kokad på römme, smör,mjölk och vetemjöl typ.Utanpå det satte man kanel och socker. Första skeden smakade så där men sedan blev det riktigt gott. Saknar det redan lite. 

 Till detta åt man flatbröd med skinka och blodkorv (den var riktigt god enda tills ja  fick reda på att de va blodkorv, då blev den obehaglig. Ännu ett tecken på att man inte alltid mår bäst av att veta vad man egentligen äter. 

Stort tack!

Ute på tur

Som sagt varmt väder och sol plus en dator är en omöjligekvation för mig. Då den lyckas fungera kommer jag mig in på FB och där slutar det ungefär.

I fredag startade vi (NP-gänget) tidigt från Horten med riktningen Valdres. Vi bunkrade upp med "bollar" (skulle nästan våga påstå att de är som finska vetebullar) ett måste då man är på biltur i Norge fick ja höra. 

Vi var förberedda på det mesta tom att skyffla oss fram i snö. Dock hade vi inte förutsett att någon av bilarnas akukabbel kanske skulle trilla bort och göra att bilen stannade...

Under tiden som vi väntade på bilen med akuproblem tog vi oss en titt på en av NP:s hemby. Lika imponerade som min hemkommun ungefär.

Men e fanns en rätt bra lekpark som somliga av oss testade på. Kan tipsa om att rutschbanan löper rätt bra...

Vi tog oss en titt på en ö.Var för länge sedan hade haft någon form av gropar för att utvinna olika slags metaller. Vattenståndet var inte speciellt högt det gick lika bar att gå under bron som att gå på bron.

Isen i sjön ser inte ut som isen där hemma här inte. Den är snarare som salta pinnar radade tät tät ihop som sedan bildar en helhet. Konsekvensen blir att stiger man på kanten ramlar isen ihop som ett korthus. 

Vi övernattade i ett supermysigt hem. Till hemmet hörde också ett gäng kossor och en tjur. Jag fick lära mig att man kan ha kor som går ute hela året runt. Det trodde jag inte att var möjligt. 

Vi besökte en skifferfabrik. En av de större i Norge där man har tunnlar inbyggt i bergen för att frakta ut skiffern och sedan bearbeta den.

Björn hittade en kompis då vi kom tillbaka. Jag hade lite glömt igen att det faktiskt finns sociala katter.

På tal om bussar

Det här med att åka buss i Norge är nog någonting helt annat än att åka buss hemma i Finland. Här om dagen då jag kom från Tönsberg satt det ett gäng med tjejer i 15 års åldern längst bak i bussen. Hägnades just så där som stans snyggaste och coolaste tjejerna i stan gör. Med  en attityden som om de skulle äga världen.Efter en stund hörde man hur en av tjejerna tog ton och började sjunga, följande stämde in och efter ett par minuter satt hela raden med coola tjejer och sjöng för en hel buss. Det följde en paus med lite osäkra fnitter men sedan fortsatte de med följande låt.
Väntade med spänning på hur länge det skulle ta innan någon skulle be dem vara tysta. Hur man skulle börja höra tunga suckar från sätena och se folk som flimrade med blicken.
Ingen gjorde det, folket fortsatte med de som de gjort eller så började de smånynna försiktigt med i texterna efter hand som det steg på flera passagerare stämde de in i sången. Resultatet blev en buss som för fullt sjöng med i Beyonce´s Halo fortsatte med So call me maybe osv. Tills tjejerna droppade av, en och en på sina respektive hållplatser och bussen försjönk i tystnad igen.
Och ja kan inte göra annat än att sitta och småle för mig själv. Inte modig nog att sjung med själv ännu men med en helt ny insikt i bagaget.

Känsla av fukt

För det mesta är livet här i Norge helt toppen. Men de senaste dagarnas ständiga dimma. Regnskurar då man minst anar det och allt för få soltimmar gör sitt. Att jag dessutom för tillfället bor i ett rum där luftfuktigheten är snarare tropisk än nordisk gör att mitt intresse för utforskning av nya vyer reduceras till noll.

Jag vill bara tända en brasa och torka upp luften. Synd så har ja bara två elektriska spisplattor så det lär nog inte bli någon brasa. vilket innebär att jag får fortsätta leva med fönster som är täckta av vattendroppar, handdukar som aldrig torkar och sängkläder som klibbar sig fast i kroppen.

Kanske skulle det hjälpa med bastu?

Dagens låt

Vi har jobbat väldigt mycket kring detta stycke i skolan idag, gjort egna tolkningar, dansat  och ritat med direkta energiöverföringar och med bilderna som uppstod i fantasin. Intressant och utmanande.

Stadsvandring

Nu är det ju så att ja egentligen inte bor direkt i Tönsberg utan i en by ytterom som heter Horten. En by som motsvarar Jeppis i storlek så där. Här finns lite mera butiker och så men rätt mysig

Hittade folkdräkter för barn.Som såldes i en modebutik kändes lite skumt.

Egentligen var jag på jakt efter en extra dyna. Jag kan helt enkelt inte sova bra med bara en jag behöver två.

Blev förtrollad av en trollslända som sedan fick komma med hem.(Jepp ja borde komma ihåg mina ögondroppar bättre!)

Efter det var försökte jag få tag på en konservöppnare visade sig vara lättare sagt än gjort men ja hitta Rubiks int för att de kan öppna konserver men lite kul är de ju nog i alla fall!

En dag i Oslo

Startade 6.44 hemifrån tog tåget från Tönsberg 7.59 på fredagen i riktning mot Oslo. Vi besökte Operahuset. Det spännande med den var att de e byggs så sent som 2008. Våra norksa guider var lite skeptiska till vad folk gjorde innan operahuset. Menade att det inte fanns speciellt mycket mera att se i Oslo...

Vi kollade in utsikten och de fina stolparna. De är meningen att det skall bli ett konstverk av dem men man hade inte mera pengar att få de klara så nu står de bara där. 

Taket på operahuset var sjukt snett och brant (design ja vet) och Björn måste kolla hur snabbt man kunde glida ner från det.

Vi var på babyopera Korall koral. Barnen var i åldern 0-3. Så trängde vi oss alla ihop in under en snäcka och lyssnade mest på en massa olika ljud som kunde hänföra sig till havet. Riktigt intressant. Jag är dock inte helt säker på att detta är den riktigt rätta bilden av en opera. Tror jag borde gå och se en för vuxna också innan jag med säkerhet kan säga att opera är min grej eller inte.

Efter det var jag i akut behov av mat. Det visade sig att det inte är det lättaste att få tag på varm lunch i det här landet.Man äter helt enkelt bara smörgåsar eller bullar till lunch. Min stackars mage tycker ju inte det är riktigt okej. T.G.I Friday hade i alla fall hamburgare och jag vet seriöst inte när jag ätit en så god hamburgare senast. Kan starkt rekommendera den Jack Daniels inspirerade hamburgaren, 

Vi hittade Oslo tigern. Varför man har just en tiger placerad på järnvägstorget i Oslo har jag ingen aning om. 

Efter det tog vi tunnelbanan till Munch museet. Munch är en av Norges största konstnärer genom tiderna vars tavlor kan uppgå till miljonbelopp. Jag vet dock inte riktigt hur jag skall beskriva utställningen är allt för omedveten om konst för att kunna uttala mig om den saken. Men en del tavlor var riktigt bra och berörande andra stod man bara och såg på och funderade vad är egentligen kriterierna för att man skall bli känd? Tror man skulle ha fått ut mera av den ifall man skulle haft en guide. 

Efter det hade fick vi egentligen fritid och möjlighet att göra vad vi ville. Björn och Jag traskade iväg till Naturhistoriska museet men de visade sig att det stänger inom en halv timme så killen i luckan rekommenderade att vi skulle komma tillbaka en annan dag.

Lite småsnopna tog vi metron till Nationalteatern istället kollade in byggnaden och fortsatte till turistinformationen. Det visade sig att allt som har med muser och kultur att göra stänger typ 16.00 i den här staden.

Så vi kollade in rådhusets fasad bara också tillsammans med en bunt andra turister.

Och så gjorde vi det klassiska och besökte slottet. 

Utsikten därifrån var inte så dum den heller. 

Det var slutet på den kulturella delen av min Oslovistelse för denna gång. Efter det strövade vi omkring en stund på gatorna, kollade in en och annan butik (ganska stolt över mig själv är jag dock för kom endast hem med en bok!) och njöt av livet. Fören det var dags att hoppa på tåget tillbaka till Tönsberg.

Trött men lycklig nu bastu!

I tråd med tiden

Konstmuseet här i Vestfold har för tillfället en utställning med som går under namnen I tråd med tiden. Huvudmålet skall vara att varje konstnär har gjort någonting av tråd med i sin skapelse. Huvudmålet varför vi var där hänger samman med att de har en väldigt fin verkstad för barn i alla åldrar i sin källare. Där barnen ges möjlighet att uttrycka sina intryck från de olika utställningarna. 

Vi talade om valfångstens stora betydelse i Vestfold. Om hur mycket av samhället här kretsade kring det för drygt hundra år sedan och att förhållande till havet inte alltid är det lättaste. Havet ger, men det tar också. Björn Åsen står för detta verk.

 

Efter det talade vi om vad som kan ses som konst och vad som inte får ses som konst och varför en del konst inte anses vara lika mycket värd som annan konst. Som varför detta djur inte ses som lika värdefullt som en staty av marmor?

vi funderade över hur man skall föra fram vad bilden föreställer till baren på ett naturligt och bra sätt. Behöver man alltid berätta exakt hur konstnären tänkte till barnen eller kan man fokusera på någonting annat? Dessa två verk strå Astrid runde saxegaard för.

Efter det spanade vi in Kari Steihaugs tolkning av en tråd i tiden. Ett verksbestående av gamla yllekläder som del visst dragits upp för att sedan förena alla trådar till en tavla. Fokus låg på att se individen bakom alla plaggen att allt har sin historia och sitt värde. Men även ett kritiskt förhållningssätt till vår slit-och-släng  kultur. 

Aurora Passero jobbade helt med ett ett material som till hundra procent härstammar från olja. Hon väver draperier. Även här låg fokus havet och närheten till havet. Havet är en väldigt central del av norrmännens liv upplever jag.

Jag var själv mest fascinerad av alla pallar i verkstäderna. De var liksom fina på ett fult sätt tyckte jag. Alla har de varit med om ungefär samma saker men ändå har de blivit så olika färgade. Så där som människor det finns ingen som upplever samma sak exakt lika. 

Såg även en utställning av Andy Warhol där han tolkade Munch.