torsdag 14 april 2011

Om att måsta välja

Ni vet den där "leken" man leker i lågstadiet? Den där när man måste välja. Där någon kommer fram till en och frågar om du fick bara äta en frukt i ditt liv, o du skulle måsta välja mellan äpple o banan vilket skulle du då välja? Och man funderar en stund, egentligen tycker man inte om någon av frukterna o säger de o får som svar men du måste välja. Slutligen säger man banan bara för att säga något. Samtidigt som man sagt det börjar de andra skratta. "Haha, då får du inte leka med oss, för vi tycker bara om äpplen." Och så pågår det rast efter rast och man försöker varje gång säga det andra bara för att få vara med och leka.

Det märkliga är att denna "lek" tycks följa en hela livet. Det är alltid någon som nu och då som ställer frågan. Skillnaden skall vara att "leken" idag behandlar vuxna och välgenomtänkta saker. som o du måste välja mellan att fortsätta vara studerande hela resten av livet eller att jobba i citymarkets kassa vad skulle du välja?Fortfarande svara man fel varje gång man svara för det andra alternativet är alltid bättre. Skillnaden är att man fortfarande får vara med fast man svart "fel" idag oftast. Man suckar åt människan som kom på denna extremt genomtänkta grej och tänker för oss själva, ja ja alla har vi ju inte alltid våra ljusa stunder.

Jag har hela livet svarat fel i dessa lekar! Det sämre alternativet. Detta gör att jag idag så fort jag får frågan börjar analysera och fundera vad över vad jag skall svara. Vilket svar vill han/hon höra vad är det rätta svaret? Jag försöker anpassa mig. Otroligt löjligt egentligen för sannolikheten för att det skulle uppstå en situation i värden där man var tvungen att välja mellan äpple eller banan är extremt liten. Därför har jag börjat svara det första som dyker upp i mitt huvud för det har absolut ingen betydelse egentligen.

Den senaste tiden har "leken" även börjat innehålla ett senario som " Din mamma och pappa sitter över ett bräde över en vulkan och du kan bara rädda den ena den andra kommer att dö vilken väljer du? Och du måste välja det är viktigt. "Hur stor är chansen lixom att de uppstår en sådan situation? Varför skulle de sitta på ett bräde över en vulkan helt sjukt lixom. Det som stör mig mest i dessa "påståenden" är att jag inte kan välja mellan de personer jag älskar mest och bryr mig mest om. När man sedan förklarar detta får man svaret nej men vet du innerst inne tycker du nog lite mera om den ena. Känn efter och räkna poäng.Det får mig arr vända exakt alla tagar utåt. Man kan inte göra så! Det var lixom okej i lågstadiet men borde vi lixom inte ha kommit förbi den nivån nu? Jag bara frågar mig.


8 kommentarer:

Akis sa...

Ja hade skrivi en roman lång kommentar om va ja tyckt om de här sätte man ha behandla dig på men den försvann. Ja ska nog skriva min roman igen, va int oroli. Min åsikt om de hä ändras int o du ska få en roman ännu att läsa eller skumma igenom.

Cecci sa...

Låter bra! :) Väntar! :D

Akis sa...

Nåja, hoppas romanen publiceras denna gång. Seriöst, vad är de för människa som håller på med sånt här? Lågstadie tiden var sååååååååå länge sen, har denna människa traumor från barndomen eller vägrar denna människa att växa upp? Nu ska jag visserligen inte döma ut människan ifråga men jag tycker det är oerhört LÖJLIGT gjort! Att tvinga dig att välja mellan två personer som du bryr dig mest om är så sjukt. Att tvingas välja mellan mamma och pappa, vem man tycker om mera, de ska man inte behöva göra i någon situation alls. Om man kommer in i en situation där man faktiskt är illa tvungen att göra de tror jag ändå på att det finns ett mellanting som gör att man till slut ändå INTE hamnar välja. Sen att man frågar uta dig vem du sku rädda om dina föräldrar sitter uppe på en vulkan är bara oväsentligt. Jamena HALLÅÅÅÅÅ! Vilken vettig människa sku sätta sig där? Själva frågan är ju redan löjlig och vad gör människan ifråga med den informationen och varför ställer man ens den frågan? Varför leker man leken ännu i denna ålder? Vad har personen ifråga för problem egentligen? Och varför ta ut detta på dig genom denna lek? Du ska absolut int ändra dina svar, du ska inte behöva känna att du måst anpassa dig för att kunna svara. Du ska heller INTE behöva fundera på om du svarar rätt. Du ska känna att du är bekväm och ifall du inte vill svara ska mottagaren acceptera detta och inte börja konstra. På såna här dumma frågor sku man borda sätta sig på tvären och fråga vad fan gör mottagaren med den infon egentligen? Är det bara för att dömma ut någon annan eller vad?

Det är länge sen ja känd en sån ilska i min kropp när ja läst de här inlägge och hur man ha behandla dig. Sku ha vilja sätta mig på tåget och sen söka upp den här människan och bokstavligen skälla ut den och säga några fina välvalda ord ( eller mindre bra valda?!). Jag förstår överhuvudtaget inte varför man fortfarande håller på med detta? Är det för att trycka ner dig eller vad? Jag menar såklart INTE att man skall trycka ner dig. Jag försöker bara hitta en orsak till varför denna person har gjort detta mot dig. Känner sig personen ifråga hotad av dig? Har du något som personen inte har? Eller vad fan är problemet? Helt klart har denna människa ändå behandlat dig sjukt fel och denna lek borde inte finnas mera! Du ska kunna känna att du räcker till och att du duger och är perfekt precis som DU är. Det är lätt för mig att säga att du ska skita i vad denna person har sakt och gjort för de ska du göra. Du är helt enkelt för bra för denna person. En vettig människa sku aldrig leka denna lek mera, inte ställa dig inför dessa "val" (som inte ens är relevant!) och definitivt inte döma ut dig efter ditt val. Du är perfekt som du är och låt inte dessa människor med sina lekar trycka ner dig. Lätt för mig igen att säga MEN om du inte vill leka (vilket jag är skeptiskt till att du vill) ska du inte heller behöva göra de.

Inte kanske riktigt lika som min första roman men nästan. De var mera ilska i den första men den finns kvar ändå. Kram på dig Cilla o låt dom inte trycka ner dig, du är för bra för de! *kram*

Cecci sa...

Kram på dig med tjejen! :) ( måste bara konstatera att din kommentar e typ längre än hela inlägget! XD )

ja hur troligt är det lixom att de sätter sig ovanför en vulkan? Och om någon e så jäkla dum att den gör de e ju frågan om man vill rädda någon av d ens! ( överdrivet men de va ju inte alls vulkanen!) Och som sagt det finns alltid ett mellanting att välja eller så får man helt enkelt fixa ett! :)

Har nog aldrig sätt det som ner tryckning egentligen men de kan de ju egentligen vara! Ett sätt att visa att man själv e bättre genom att ställa irrelevanta frågor! Smart Akis!

Akis sa...

Haha, så igenom min kommentar sen när ja hade publicera den o kom till exakt samma sak :P

Ja alltså hela saken är över mitt förstånd, ibland förstår man int men de e då man ska ifrågasätta och vara kritisk. Ja fattar helt enkelt int va denna människa har tänkt eller hur den ens ha tänkt. OM den ens ha tänkt. Ställ dom dä frågorna, gör motstånd för seriöst de där e så omoget beteende.

Okej, ja ska undvika ett nytt roman kapitel men ja tycker helt enkelt int om när man behandlar människor som ja bryr mig om på ett dåligt sätt. Den inre psykologen kommer fram ibland o många tankar o funderingar kring denna människa har ploppat upp. Denna människa känner sig antagligen hotad av dig på något sätt.Som sakt, ett nytt roman kapitel sku kunna skapas igen men ja tror ja avstår från de.

All in all, låt denna person int tvinga ner dig på knä o ändra int på dig. De e antagligen precis de som personen vill. Du e stark Cilla o du e perfekt precis så som du är :)

Cecci sa...

:) jepp omoget e ju lite av ordet i detta sammanhang. De var lixom okej i lågstadiet ( frågan e ens om det var de då!?) men vi skall ju låtsas gå på uni nu o man tycker lixom att sådana ideer borde ha försvunnit då! Men överraskningarnas tid är inte ännu förbi!

Haha Akis o den inre psykologen men hej inte har du väl övergett din inre fammo heller?

Akis sa...

Hmm... Tydligen e undrens tid int förbi. O de e nog ganska sad!

Den inre fammon finns nog kvar. Ja har många personer i mig. Okej, de dä ble o låta lite fel o man kan ju tolka de på olika sätt. Men du försto va ja mena? :P

Cecci sa...

Vad bra var redan orolig att hon försvunnit någonstans!

Jaså du har det Akis nu e du nog tvungen att förklara dig för jag fattar inte alls! :P Kramar

Skicka en kommentar