På lördagen (20.4) var tanken att vi skulle åka upp till en av fjällstopparna för att spana in utsikten. Riktigt så blev det dock inte för snön hade rasat längs vägen så vi skulle först ha sluppit upp efter fyra fem timmar och så länge hade vi inte möjlighet att vänta. Det var rätt kul att se också för på en halvtimmes körning gick vi från fullt vårväder till full vinter, efterhand som vi kom längre upp i fjällen.
Så vi stannade till vid skidcentret istället. Köpte en bit kaka och beundrade utsikten. De norska fjällen e nog int så tokiga de inte.
Istället styrde vi kosan mot Hegge stavkyrka. En av de äldsta bevarade träkyrkorna i Norge härstammar från 1100-talet. Lite spännande är det också att kyrkklockan enligt sägnen är sprucken. De sägs nämligen att en fru gick på fjället tillsammans med sin odöpta son, Hulda fick syn på pojken tog den och gick in i fjället med honom. Ringer man då i kyrkklockorna inom en viss tid efter att barnet försvunnit kan man rädda barnet. Detta försökte man med. Pojken kom ut på axeln till Hulda men just som hon skulle lägga ner honom sprack kyrkklockan och Hulda försvann in i berget tillsammans med pojken. Sedan dess har ingen sett pojken. (i korthet)
Efter det återvänder vi till NP:sarens hem. Åt upp det sitta av römmegröten och packade i bilen för att köra hem tillbaka mot Horten. Vi stannade dock på vägen ett par varv. Fylla på med dricka, spana efter Utöja och se på getter. Killingarna var så sjukt söta. Undrar om man skulle kunna ha en sådan som husdjur. Bara en killing, ingen fullvuxen get.
Vägarna i Norge är någonting helt annat än de i Finland. De slingar sig likt ormar upp längs bergen. Det ända man ser är stup, bäckar som rinner ner längs bergen och bakändan av bilen då man svänger, känns det som. Är det inte det kör man länge uppåt och uppåt. Känner hur öronen låser sig och sedan vips far man neråt igen. Däremellan kör man genom en och annan tunnel. Men naturen är fantastisk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar